Nu är det ett tag sedan jag uppdaterade hur långt jag kommit med Bikkja. Vi har varit ute och skrittat några gånger i ca 30 minuter för det är vad jag känner att hon ska tycka att det är roligt att komma ut. Hon har tyckt det mesta är läskigt men aldrig har hon flytt eller påvisat något ont. Hon lyssnar väldigt bra!
Därav jag blev verkligen förvånad sist jag red henne då vi red samma rund men vid vändningen hemåt så stod hon stilla och vägrade verkligen att gå fast jag smackade, skänklade, försökte styra henne så att hon flyttade sig men hon var som spikad i marken. Tänkte ok! Vi står stilla en stund och sedan kan vi gå men nej hon ville inte. Hon tiggde godis men fick inget då jag inte bett henne att stanna. Louise försökte att använda Abba så Bikkja kom framåt men nej inget hände!
Så tänkte jag ok, jag har inget spö att toucha henne med så jag tog mina tyglar och smällde till en gång på halsen och hon tog några steg sedan stilla igen. Tog tyglarna och skänklade henne mjukt samtidigt som klatchen kom från tyglarna och äntligen gick hon framåt. Sedan var det inga problem tills en av grannarna kom med sina hundar och barn. De var monster från underjorden men hon gick förbi väldigt skeptisk. Lugn igen då hon frustade högt och fortsatte gå.
Idag var det en blåsig dag och hon gick som en peng idag. Vi tom tog lite töltsteg. Min lilla get och jag. Jag är så stolt över att hon tar hand om mig och att jag börjar hittat tillbaka igen. Vad jag har saknat detta!
