Min historia med Ronja började då en kvinna ringde och erbjöd mig endel hästar på sin gård som skulle ridas in. Ronja var en av de. Fast i början red jag ett flertal utav de äldre hästarna för ägarinnan ville se hur bra jag var.
Ronja var en snäll häst att rida in och hade inga olater för sig. Hon var dock mer åt det tröga hållet. Jag höll på med henne i 2 månader sedan fick hon vila 1 månad för att smälta det hon hade lärt sig. När jag sedan satte igång henne igen så … var hon som en annan häst! Full rulle och älskade att bli riden. Jag kommer ihåg att en av mina väninnor tyckte hon såg ut som ett lokomotiv när vi kom farande på grusvägarna.
Hon var till salu och jag hade många spekulanter men problemet var att spekulanterna hade för lite unghäst vana så Ronja släppte inte upp de i sadeln. Samt hon lyssnade inte alls på någon annan förutom mig så jag köpte henne.
Detta lilla svarta charmtroll! Hon och jag gjorde mycket tillsammans. Vi var väldigt glada för varandra. Den bästa häst jag någonsin har ägt. Inte en dag går utan att jag kan tänka tillbaka på våra äventyr med ett leende på läpparna och en varm känsla i kroppen. Hon var alltid där för mig och jag var alltid där för henne i både ur och skur.
