Det spritter verkligen i kroppen när dessa varma solstrålar värmer ens kind och man får mod att ta sig en skritt tur på sin unghäst. Det pirrade i hela kroppen! Jag läste häromdagen ett inlägg från Haffi på Island där han pratade om modiga människor. Och att de modiga människorna oftast är rädda men i stundens hetta gör de det som krävs där och då. Samt han frågade vart jag känner mig lyckligast? När man väl tänker på vart jag befinner mig i livet och hur jag ska orka med det så är mitt svar att som lyckligast är jag på hästryggen där jag känner igen mig. Där jag känner mig trygg trots hästen ännu inte är så vidare utbildad så är jag där och ler. Tänk att få sitta på sin egna häst som jag har hjälpt till att tillverkat, följt sedan födseln och tränat till den underbara varelse den är idag.
Nu idag så skrittade Bikkja på med stora kliv och hon var väldigt lyhörd för min röst samt tygeltag åt höger eller vänster. Louise fick följa med på Abba som också behöver komma ut och röra på sig. De skötte sig bra och Abba var pigg å framåt.
